DenTatueradeMamman

I går kväll kom lilla tjejen upp själv klockan 21.30 och gick till toaletten och kissade. Det var ju väldigt bra tänkte jag, som satt i soffan och kollade på familjen Addams. Men så hördes det ett vrål bakom den stängda toadörren, jag hoppade upp som en supermamma och sprang dit. Hon hade kissat på toaletten precis som hon skulle, men hon hade glömt fälla upp toalettlocket…..

Fotot är från i somras då vi var på restaurang. Hon var på toaletten och det tog ovanligt lång tid. Jag gick dit och kikade, tydligen så tyckte hon att det var bäst att kissa naken.

Våran fyraåriga tjej är en riktig liten visselflicka och hon kan minsann vissla högt och bra. Bättre än mig måste jag erkänna, jag är rätt kass på att vissla. Förutom busvisslingar då, för det kan jag.

Visselflickan visslar i tid och otid, hela tiden. Hon verkar inte tänka på att hon gör det, utan det kommer bara en vissling. Ofta när jag bär henne till toaletten om natten, då visslar hon i sömnen.

Det är ingen risk att jag tappar bort henne på affären till exempel, för genom hennes visslingar så hör jag vart hon är. Mycket praktiskt. Skulle det visa sig att hon blir värdelös på att lära sig saker i skolan, så kan hon vissla i alla fall. Det kan man kanske tjäna pengar på….

By the way, vi har ett tvättmedel/sköjlmedel som luktar exakt som kläderna på den cpskadade kvinnan, som jag var assistent åt för 10 år sen. En trevlig kvinna i och för sig, men väldigt cpskadad så hon behövde mycket hjälp. På slutet som jag jobbade där, betedde hon sig allmänt konstigt tyvärr. Jag vill inte tänka på henne varje gång jag känner lukten av mina kläder! Det ska ju lukta nytvättat.

Har du några lukt associationer?

Mina två barn har fyllt år, 9 och 11 år har de fyllt med tio dagars mellanrum. Och oj vad jag har varit politiskt inkorrekt för tjejen fick en kanin och grabben en sandsäck med boxhandskar. I och för sig så är det mamman, det vill säga jag, som tränar thaiboxning i den här familjen. Dessutom så är det jag som brukar träna boxning med grabben.

I kväll så har vi varit och tittat på Sound of Music i Stockholm, jag är ju en gammal teaterapa och jag vill gärna ge mina ungar upplevelser så vi kollar en hel del på teater. Teatern var väl okej, musikaler är egentligen inte min grej riktigt. Men jag måste säga att Tommy Nilsson hade bra texter. ( Bra text är ett kodord som min man och hans polare brukade använda för att beskriva snygga sångerskor, jag kom ganska lätt på vad de menade.)

I går så begravde vi våran katt Skrållan. Det har ju varit mycket snö här och min man sträckte ryggen när han försökte gräva en grav förra veckan. Skrållan fick ligga så stilla i sin kartong och väntade på lite mildare väder.

Nu är hon begravd under äppelträdet, det är en bra plats för på våren och sommaren så växer det många fina blommor där. Jag kan se hennes gravsten varje dag och det känns bra att hon fortfarande är så nära.

Våran lilla brutta, 4 år, lekte att hon var katten Skrållan i timmar i går. Jag antar att hon bearbetar det på så sätt. Men hon var väldigt uthållig i sitt lekande, det märkte jag när jag bar henne till toaletten klockan 23:

Lillbruttan sov när hon satt på toaletten och kissade, men när jag bar tillbaka henne så öppnade hon sina ögon pyttelite. Hon var så där superdupergullig och jag sa spontant: ” Å vad jag älskar dig gumman” Då tittade hon upp på mig med sina blåa ögon och sa: “Mjau”

Reinkarnation? Kanske en blivande catwomen? Hon har varit tiger en gång på Kolmården, därifrån kommer bilden.

Mina barn, den åttaåriga grabben och hans syster på tio år, hade teaterföreställning med sin klass i går kväll. Det var så himla härligt att se och framförallt lyssna på, för de sjöng så vackert. Extra häftigt var det att se min grabbs glädje över att stå på scen, han har ju aldrig gjort något sånt här förut. Dottern hon är redan en erfaren teaterräv.

Jag, min skäggiga man och deras syskon var där. Min man gjorde en dvd med hela föreställningen till dem som inte kom.

Deras pappa kom inte. Fast jag erbjöd mig att åka och hämta honom. Han ringde inte ens och sa varför.

Min tioåriga dotter är en hejare på att sjunga fint, du kan lyssna på henne om trycker på min “musik knapp”, nu har hon börjat sjunga solosång för en lärare på musikskolan, men hon har lite väl låg självkänsla och gråter för att hon tycker att hon sjunger så fult.

Det är frustrerande att se mitt barn inte förstå hur bra hon faktiskt är, och jag har försökt prata med henne om det massor av gånger utan att det har “gått in”.

I dag så tog jag tag i saken ordentligt och på ett sätt som jag borde ha gjort från början, men jag har liksom inte tänkt på att lösningen kunde finnas i min bokhylla.

Jag tog fram min bok: “Coachning för föräldrar” och bad henne svara på frågorna som stod där. Oj, vad skönt det var för mig att bara läsa innantill och vi kunde komma fram till en jättebra lösning och lättförstålig dessutom: Vad hon kände, varför,målsättning, hur vi når dit och en belöning när hon klarat av målsättningen.

För att börja jobba med självkänslan så tog jag Mia Törnbloms bok: ”Självkänsla nu” till hjälp, för funkar det på vuxna så blir det nog bra för henne också. Tänk vilket plus det blir om hon slipper dålig självänsla som tonåring/vuxen! Jag har köpt en liten bok som heter “Tre ämnes block” med tre flikar, och bakom första fliken får hon skriva: “Bra saker som hon har gjort under dagen”, sen: “Saker som har hänt under dagen som hon är tacksam för” och bakom den sista: “Saker hon behöver hjälp med”. Ingen lång uppsats varje dag utan några ord bara.

Undrar hur det blir? Spännande att se om det funkar…

Jag lever i en liten annorlunda familj, jag tror att genom att vi har familjehemsbarnen så försöker vi ha en mer genomtänkt och pedagogisk hemmiljö, än om vi bara hade haft våra egna ungar.

I måndags så hade vi ett “personalmöte” bestående av mig och min man. Vi utvärderade lite snabbt läget just nu och kom på att vi måste förbättra vissa saker. En av mina uppgifter är till exempel att ägna mer tid till att samtala med tonårstjejen. Då menar jag inte tala till henne, utan med och det innebär att jag på ett lättsamt sätt pratar om skolan, relationer, kärlek och sånt med bara henne, utan att hon märker att jag “jobbar”. Det tar inte så lång tid, ungefär 20-30 minuter varje kväll, men det är lätt att glömma bort när man som vi har mängder av ungar. Dessutom så tar tv, dator, killen/tjejen och kompisar stor plats i tonårinarnas liv.

Jag har alltid varit noga med att ge mina egna barn tid, på kvällarna så ligger jag en stund i varje barns säng och vi pratar om dagen och sen läser jag en bit ur en kapitelbok. Jag läser kapitelbok till och medför dottern som nästan är 11 år, hon och hennes yngre brorsa läser även själv ur en egen kapitelbok varje kväll.

Men tonårstjejen hade jag glömt bort att verkligen ägna mig tid åt på ett tag, det ska jag ta tag i. Tyvärr så är hon en energislukare från mig…

Jag har en annan pappa till mina två äldsta barn och med honom hade jag en liten “klubb för inbördes beundran” i går genom mobiltelefonen. Nu är det inte så att vi beundrar varandra, vi har ju trots allt separerat och det fanns ju en anledning till att det blev så, nej vi hade ett möte med fan-klubben till våra barn.

Det var ju ingen annan som hörde, så vi kunde skryta helt ohämmat om deras duktigheter. All fokusering under samtalet låg på våra ungar och det var skönt att vi kunde prata om dem på det sättet.

Visst gillar mina ungarna den skäggiga hårdrockaren som jag har gift mig med, men de biologiska föräldrarna är ju alltid högst på toppenlistan. Det är oftast så med de vuxna också, även om jag gillar min mans son väldigt mycket, så är det ändå mina egna barn som simmar omkring i kärlek i mitt hjärta.

Jag och min man kan prata om att barnen är duktiga, fast det där riktiga “Mina ungar är fantastiska! snacket” funkar mest med deras riktiga farsa.

Men det är väldigt sällan jag har såna samtal med pappan till mina äldsta barn, oftast så är jag ensam i mina barns “fan-club” och står där själv, överväldigad av kärlek till mina ungar.  

I dag så hade jag och lillbruttan en tjejdag. Det började med hennes dans och medan hon skuttade runt där i sin rosa dansdräkt, så satt jag ute i omklädningsrummet tillsammans med en massa vuxna som kände varandra jättebra. Det var ett fasligt tjatter om dagis och maträtter, jag lät mig uppslukas av min bra bok (Svart stig av Åsa Larsson) i stället.

Sen åkte vi till IKEA och där var det MASSOR av andra människor. Jag lämnade in min dotter i lekummet, det är en höjdare både för henne och mig för hon lekte medan jag stilla gick omkring och kollade in badrumsideér.

Efter det kom höjdpunkten på dagen då vi gick på barnteater, jag ville visa för henne att det finns andra teatrar än Nyköpings gästabud. Hon är ett stort fan av Nyköpings gästabud och vill hela tiden lyssna på cd-skivan med sångerna från den musikalen. Hon har sagt ett par gånger att hon också vill spela Nyköpings gästabud, fast det ska bara vara med barn och så skulle hon dö såklart, men det är ju bara på låtsas.

“Else-Marie och småpapporna” var kanon tyckte min lilla tjej och hon skrattade så härligt när hon berättade en del av handlingen för sin pappa. Kanske bättre att skratta åt en anka i vattnet, än att kolla på en hängning ( obs. teater)när man är fyra år….

Vi var på badhuset i dag, det är något som jag brukar göra varenda vecka med de yngre barnen. Men i dag så var det en viss skillnad, för min pojke fick sällskap in till herrarnas omklädningsrum av min skäggige man. 

Efter ett tag hördes min lilla killes röst över till damernas avdelning, han ropade min makes namn om och om igen. När han inte fick något svar, så ropade jag (HÖGT) och frågade vad han ville. Det visade sig att han inte fick upp toadörren. Jag fick gå ut i badhuset och leta efter den där gamla hårdrockaren som jag gift mig med, han satt i bubbelpoolen, och fick snabbt ila till undsättning inne på herrarnas.

Det är väl nästan ett under att grabben fortfarande vågar låsa toalettdörrar. När vi var i Ungern i somras så upptäckte vi efter cirka tio minuter att han var inlåst på toaletten till restaurangen, då var det tur att vi räknade ungarna innan vi körde i väg.

Nu är ju han åtta år och ingen liten plutt, men han verkar ha en viss otur med lås den lilla stackaren.

ps. fotot är från Kolmården