DenTatueradeMamman

Jag vet att jag sa upp mig själv från jobbet som förskollärare. Just nu känns det både som jag gjorde rätt och ändå så fel, det är jobbigt med en massa oros-känslor som virvlar omkring i min mage och får mig att känna mig ofokuserad.

Det var bra att jag sa upp mig, om jag hade mött mina kollegor på måndag så hade jag förmodligen mått ännu säme än vad jag gör nu. Jag hade inte orkat med ett helt läsår tillsammans med de mest negativa fruntimmer som jag någonsin mött, kärringar är ett passande ord för de där två.

Jag ville utvecklas och gå vidare så därför sa jag upp mig.

Men jag vill arbeta och jag trodde att någon skulle nappa på en sån som jag, för jag har ett fint CV och bra omdömmen. Fast det är väl lite konstigt antar jag, att jag bara kan jobba två dagar…

Det här blev en händelserik dag, alldeles för full av detaljer för att jag ska kunna skriva om det i kväll.

Och det beror på att jag just nu har ögonen fulla av grus, ja i alla fall så känns det som om det är ett helt grustag är innanför mina linser. Dessutom så ropar min säng på mig och vill att jag ska sova sött för det är en jobb dag i morgon.

Det blir en kortfattad version av denna torsdag:

Jag sa upp mig från mitt jobb idag.

Sen pratade jag med mina kollega som snackat en massa skit. Jag gav henne min version på det som inträffat, men hon var inte mottaglig utan surade som den värsta citronen hela dagen.

Men jag vet ju vad det beror på för jag håller på att läsa Mia Törnbloms bok: ”Självkänsla nu” och gissar att min kollega har rätt stor brist på självkänsla och därför har hon gett sig på mig.

Jag väljer att inte ta åt mig, jag slutar på skolan för att det känns som om det är dags att gå vidare nu.

Jag har börjat städa ur vårat klassrum och fick då stanna kvar längre än vanligt på jobbet.

På kvällen så var det skolavslutning för min åtta åriga grabb och tio års tjejen, den duktiga bruttan sjöng solo så jag fick ståhår på armarna.

Och så har jag hunnit att nästan fixa ett nytt jobb också….

I dag så var det en sån där dag, då jag verkligen ifrågasatte mitt yrkesval i ungefär 40 minuter.

Jag fick nämligen gå till biblioteket med alla mina sexåringar för att se på en blåsorkester konsert.

Det var precis så tråkigt som det låter.

Vi satt jättenära tonåringarna som spelade och jag var ju faktiskt där som fröken, så det var bara för mig att kväva mina gäspningar och se intresserad ut.

Jag kopplade på autopiloten och tänkte på inköpslistor och en och annan resplan medan de tutade i sina saxofoner.

Det var inget problem att hålla koll på ungarna, på något sätt har jag fått mina 13 elever att sluta larva sig, genom att jag tittar på dem med sträng blick.

Det funkar nästan varje gång, så jag förmodar att jag ser riktigt skräckinjagande ut. J

Men så hände det något som fick hela min uppmärksamhet:

Han som ledde det hela, en sån som verkligen ser ut som en schablon bild av en hurtig studiefrämjande kille, slog av sin framtand när han skulle sätta på sig sin elbas.

Jag vet att det inte är roligt, tvärtom väldigt tragiskt för denna arma kille.

Men det lät – klonk – och det blev knäpptyst i rummet.

Jag fick titta ner i golvet och koncentrera mig hårt för att inte börja skratta.

För så gör ingen fröken minsann.

I dag så var det en väldigt immig dag, det var som om jag gick omkring i en dimma av vatten utspädd mjölk och det var ju inte bra med tanke på att jag jobbade i min förskoleklass i dag.

Jag visste ju såklart att det var linserna som ställde till det. Men jag kunde ju inte göra ren dem för jag har ju inte en liten flaska linsvätska i fickan hela dagarna bara för utifall att…

Det var bara till att stå ut i den mjölkvita dimman.

Barnen tyckte att jag betedde mig bra konstigt då jag blinkade på ett energiskt sätt med jämna mellanrum, dessutom så var jag tvungen att titta nära på deras papper och vrida och vända på dem för att få in bilden i någon liten lucka i dimman.

Det var väl tur att jag var på jobbet och träffade nästan bara sexåringar hela dagen.

Det hade ju kunnat uppstå vissa flirt missförstånd med människor i min omgivning, för jag  var tvungen att blinka till rejält  då och då för att kunna se. J

Men var ändå ganska bra att det blev så här i dag för jag sov dåligt under natten och var väldigt trött.

Jag skyllde på kassa ögon och plockade ut komptimmar och åkte hem och sov.

På kvällen så tränade jag thaiboxning och jädrans vad jag tog i.

Jag slog slog och slog tills jag var helt slut.

Och skönt var det, för det behövdes verkligen i dag.