DenTatueradeMamman

Det är helt otroligt hur jag håller på egentligen: Jag har inget vanligt jobb som jag går till om dagarna, i och för sig så arbetar jag dygnen runt som familjehemsmamma till tre tonåringar och som vanlig mamma till fyra barn. Jag har en massa tid på dagarna, som jag har valt att fylla med distansstudier i Psykologi och skrivande. Det går bra och jag känner att jag utvecklas. Sen så tillkommer möten med BUP, socialen, skolan, biologiska föräldrar….

Fast på något jäkla sätt så känns det som om jag gör massor hela tiden, men ändå så får jag ingenting gjort. 

Jag skriver listor på vad som ska göras varenda dag, för det är en tillfredställelse i sig att få stryka något på listan. Jag planerar in allt förutom toalett besök. Vi har ett jämnställt förhållande och alla i familjen är delaktiga i städningen, så sånt slipper jag göra själv.

Fast den där tjatmamman, det är ju jag såklart. Och den som har ansvaret för att komma i håg allting. Jag misstänker att det där med ansvarsbiten är mer stressande än vad man kan tro, och det är så svårt att förklara…..

Här kommer några tjejsnacksfrågor igen: 

Är du religiös, på vilket sätt? Nej, jag är inte kristen men jag är inte heller ateist. Jag tror på gud till viss del, som en god kraft. Djävulen känns mer som skräckfilmspåhitt, jag tror inte att människor är alltigenom onda. 

Tror du på övernaturliga krafter och andlighet? Jag tror att mina nära släktingar finns runt om mig och mina barn i vardagen. Om jag har det svårt på något sätt så ber jag till min äldre släktingar som dött om hjälp. Jag är också noga med att tacka dem. Sen så tror jag på övernaturligt i form av andra som inte “klivit över”, jag har både kompisar och min mormor som har upplevt mycket kontakt “med den andra sidan”

Har du sett/känt av något övernaturligt, vad? Nej, jag har inte varit med om något fast jag har varit med då min kompis har sett “underligheter”

Hur ställer du dig till fundamentalism inom religion? Jag gillar inte extrema åsikter åt något håll. Det är ofta någon som har tolkat en text och så får den personen följeslagare, men tänk om den som läst och bildat den extrema åsikten, helt enkelt är en psykopat. Och så tror alla på hans tolkning och glömmer att bilda sig en egen uppfattning.

Vad tror du sker efter döden? Jag tror på återfödelse. Men jag tror också på himelen, vi väntar väl där antar jag, på att en lämplig kropp ska dyka upp.

Det börjar dra i hop sig till årets julfest. I år så ska det bli lite extra lyxigt, för julen 7 är tydligen nåt som min lilla skäggiga kille och hans polare snackat om sen de var tonnisar. Han blev väldigt förvånad över att jag aldrig hade hört talas om julen 7.

Vi är sen med inbjudningarna , som vanligt. I kväll sitter jag och skriver adresser för fullt….

För att ni andra ska få lite julkänsla så sätter jag in en tjusig julgranar som jag såg på Rusta. Min fyraåriga tjej gillade den rosa. Vad tycker ni om de färgade granarna?

I går så begravde vi våran katt Skrållan. Det har ju varit mycket snö här och min man sträckte ryggen när han försökte gräva en grav förra veckan. Skrållan fick ligga så stilla i sin kartong och väntade på lite mildare väder.

Nu är hon begravd under äppelträdet, det är en bra plats för på våren och sommaren så växer det många fina blommor där. Jag kan se hennes gravsten varje dag och det känns bra att hon fortfarande är så nära.

Våran lilla brutta, 4 år, lekte att hon var katten Skrållan i timmar i går. Jag antar att hon bearbetar det på så sätt. Men hon var väldigt uthållig i sitt lekande, det märkte jag när jag bar henne till toaletten klockan 23:

Lillbruttan sov när hon satt på toaletten och kissade, men när jag bar tillbaka henne så öppnade hon sina ögon pyttelite. Hon var så där superdupergullig och jag sa spontant: ” Å vad jag älskar dig gumman” Då tittade hon upp på mig med sina blåa ögon och sa: “Mjau”

Reinkarnation? Kanske en blivande catwomen? Hon har varit tiger en gång på Kolmården, därifrån kommer bilden.

I dag så bytte min skäggiga man glödlampor på våran bil. Det var verkligen bökigt. Han höll på hur länge som helst, och jag som var tvungen att hålla i ficklampan höll på att frysa häcken av mig. Jag hade ju såklart tänkt att “det där går väl snabbt, det är ju bara en liten glödlampa” och struntade i att ta på mig jackan.

Men det var ju inte läge för mig att gnälla. Jag stod och höll i en lampa, medans han fipplade och jäklades med en liten liten glödlampa. Han har tålamod min man, inte en enda svordom kom ut ur hans mun. Jag fick nästan bita mig i läppen för att inte svära……

Men det susade så förbaskat i mitt högra örat också, det blir så när jag är förkyld. Så med susande öra och kall rumpa kämpade jag i kylan, det borde vara värt en STOR skål popcorn. ( Jag ville skriva choklad, men jag är ju en pointsräknare)

Mina damer och herrar låt mig presentera ett sätt att dra maximal nytta av musikskolan:

Låt de yngre barnen sitta med under deras storasyster sånglektion, på detta fantastiska sätt får vi lektion för tre barn och betalar för en. För givetvis räknar jag med att de absorberar det som läraren säger med varje por i deras små kroppar. Sen räknar jag kallt med att starta ett “syskonband”, sen kan jag inkassera miljooooooner kronor på deras berömmelse.

Jamen, det var ju jag som betalade på musikskolan.

Fast på riktigt så är min man på fotbollsträning med den stora grabben, så det är ingen hemma som kan ta hand om de små liven. Sånglektionen är bara 15 minuter och sen käkar vi på Max, så det blir en mysig kväll. 

Vi har skaffat oss en lus-mördar-maskin, en eldriven liten sak som ger lössen en elchock så de kilar vidare till lushimlen.

Det bästa med maskinen: När jag drar den genom håret så låter det piiiiiiiiiiip, tills jag hittar en lus då låter det :pip pip pip och så gör jag ren “kammen” med en liten borste och lusen är borta.

Det sämsta med lusdödaren: Jamen, vi får ju hålla på varenda jäkla dag. För man måste tydligen vänta på att lusäggen kläcks för att lusen ska kunna dödas. Desutom så gör den inget utslag i mitt hår och det kliar ju i min skalle, vad har jag då? Kliar mjäll? Är mina löss för spinkiga för luskammen?

Jag säger bara: LUSDJÄVLAR, ingen nytta bara skit. Försvinn! 

I dag så svarar jag på veckans tjejsnack. Annars så skulle jag ju också kunna ägna en massa bokstäver åt att berätta hur förkyld jag är, men lite barndoms minnen är allt mycket roligare: 

Vad är ditt allra första minne?

Jag minns en massa olika saker, men det är svårt att lista ut vad som är det första. Jag är utrustad med ett bra minne när det gäller händelser som utspelades när jag var liten, och jag har berättat dem och om om igen, för barn som jag har jobbat med och mina egna ungar.

Hur såg din familj ut? Ja, inte till utseendet då förstås

Jag hade pappa Lasse, som var snickare och mamma Birgitta som var dagbarnsvårdare tills jag var 10 år och sen började hon jobba på min skola. De fick mig när min mamma var 16,5 år och de håller fortfarande i hop. Jag har aldrig hört mina föräldrar bråka, men de har självklart diskuterat med varandra. Jag har en bror som är tre år yngre än jag, syrran är nio år yngre och så minstingen lillebrorsan som är 22 år yngre än mig. Jag har dessutom två fosterbröder som var familjehemsplacerade hos oss när jag var runt 20 år, de är fortfarande en stor del av min familj.

Vad gillade du att göra när du var liten?

Jag spelade mycket teater och sjöng. Ritade i massor. Vi var också ute och lekte i lekar av typen “röda vita rosen”. Jag spelade fotboll på sommaren och åkte på vintern slalom och skridskor, nästan varenda kväll var ett gäng ungar nere vid plan och spelade hockey-bockey.

Hur skulle du beskriva dig själv som barn?

Glad, kreativ och fantasifull.

Kommer du ihåg några viktiga händelser som format dig själv till den du är idag?

Jag kommer i håg kvällarna framför öppna spisen i Finland när mormors brorsa berättade om kriget, det gjorde mig stolt över att vara en fjärdedel finländare. Jag minns när vi kollade på älg med pappa eller var ute och metade från ekan. Vi satt ofta och ritade runt köksbordet hela familjen. Jag har en nära relation till mina släktingar. När jag blev större så skaffade jag mig en röd/svart mohikan och då frågade många vad jag protesterade emot? Jag brukade alltid svara: ” Jag har fått så mycket kärlek när jag var liten, att jag kan vara prescis som jag är. Så här är jag.”

Nu när jag är vuxen så kan jag se att min föräldrar har sina bra och mindre bra sidor som alla andra människor, men när jag var liten så var de pefekta!

Nu har den röda jullotten kommit till vårat hus! Å vad spännande.

I min släkt så har vi så vansinning många ungar, bara jag har ju till exempel sju stycken. För att vi inte ska ruinera oss på julklappar, så har vi skaffat oss ett system för julklappsinköp till oss vuxna: Alla som ska vara med anmäler sig till “tomtemor”= min mamma. Hon skriver allas namn på varsin lapp och senfår vi ta en jullott. Det namn som står på lappen, ska jag köpa julklappar till för ca 500 spänn.

Det är faktiskt riktigt roligt för alla försöker verkligen få till en bra julklapp. Dessutom så är det ju lite sport också att lista ut vem som givit till vem.

Ni kan ju notera hur listigt min man täcker lappen med fingret. På det första kortet, som han raderade snabbt som attan ur kameran, kunde jag nämligen se texten på grund av bakrundsljuset.

Undrar vem han fick?

Jag är en aning krasslig i dag. Så jag ägnade dagen åt att läsa ut min bok: “Mig äger ingen” av Åsa Linderborg.

Det är en berättelse utan egentligen en början-intrig/katastrof-slutkläm. Inga direkta spännande händelser utan dagar som går helt enkelt. Boken är en självbiografi, om en flicka som växer upp med sin alkoliserade pappa och fast det är misär, så är ändå hela boken som en fantastisk fin kärleksförklaring till hennes pappa.

Jag blev både varm i hjärtat och lite gråtmild på slutet, berättelsen berörde mig på ett vackert sätt.

I morgon ska jag kolla in Åsa Linderborg på bibblan i Nyköping, jag ska på författarföreläsning igen.