DenTatueradeMamman

Jag måste säga att jag inte skulle palla att ha ett sitta-framför-datorn-hela-dagen jobb. Nu har jag suttit här hela jäkla eftermiddagen och både min kropp & knopp är seg som kola.

Det är verkligen jättekonstigt för jag känner mig helt slut, precis som om jag hade sprungit några mil och ändå så har jag bara tränat fingrarna upp och nerför tangentbordet.

Det är så att jag har kollat igenom alla våra foton, lagt de intressanta i en särskild mapp och räknat ut hur många kopior jag måste ha av varje foto, sen har jag mejlat in dem till ett lämpligt fotolabb.

Det är nämligen dax att stoppa in foton, från det senaste 10 månaderna, i våra familjehemsbarns fotoalbum. Det kan ju vara så att barn med särskilda behov, har ett minne ungefär lika bra som en guldfisk, därför så fotar jag allting som vi gör och så ska de få fotona med “datumanteckningar” bredvid när de flyttar härifrån.

Jag borde nog ha tagit en promenad när solen sken, det var verkligen länge sen jag gjorde det och det är ju en välkänd upppiggare…

I kväll skulle det ha varit THE KVÄLL, för nu är det slut på tonnisens utegångsförbud och jag och min man har bara en liten fyraårig brutta hemma hos oss. Vi skulle ha gjort oss snygga och ha åkt till stan för att käka på en restaurang och jag skulle ha ätit en smarrig efterrätt.

La ni märke till att jag skrev: att det skulle ha varit?

Först så var vi soffpotatisar, sen bestämde vi oss för att nu jäklar, åker vi och jag satte på mig snyggkläder. Och så tog vi oss en närmare titt på våran fyraåring….Hm. rosiga kinder, blanka ögon och nog var hon bra mycket varmare än vanligt. Jaha, det var bara att ta av sig finkläderna, nog för att det är bra att vara vackra för varandra i bland, men om jag bara ska sitta i soffan och käka godis så är det liksom inte samma sak längre…

Det blir nog ganska skönt att bara myspysa också, vi ska titta på en film som bara VI har valt. Dessutom så är jag så nöjd med att jag gjorde klart min uppgift skrivarkursen i dag, så jag kan bara inte bli sur.

Ha en skön helg allihop!

Ååååå jag är så vuxen, jamen jag kan inte hitta någon annan förklaring till att jag fortfarande är illamående efter att ha gungat på en gunga på Tom Tits i dag ungefär klockan 14.30.

Tom Tits är ett slags stort vetenskapshus för barn och det finns massor att göra, tyvärr så gungade jag ett par minuter med minsta bruttan, och ägnade sen restan av timmarna åt att gå omkring med ett blekt sammanbitet leende ( tror jag i alla fall, jag såg mig inte i spegeln). Inte blev det bättre av att jag träffade på någon slags morfar, som absolut ville förklara hur Bermuda trangeln fungerar för mig. Jag var artig och sa ja på de ställen som verkade rätt, så han gick igång ordentligt och pratade om “båtens tyngd pressar undan vattnet…bla….bla….vulkanutbrott på havsbotten…..bla…bla” I själva verket försökte jag smita därifrån, men den snälla farbron följde med mig uppför trappan. Och jag mådde bara illa, dessutom så är jag kass på såna där logisk teknisk mattematik saker, så det var bara en sak som riktigt fastnade i min skalle:”Om man lägger ett paket med en liter mjölk i vattnet så kommer det att flyta.” sa han.

Egentligen tycker jag ju att Bermuda triangeln är ett väldigt intressant fenomen och det hade varit bätte om jag kom i håg vad han berättat om det.

Men jag skyller på gungan…

Jag blir gaaaaaalen! I går pluggade jag psykologi hela dagen och i dag så skulle jag fixa “skapande skrivande” uppgiften. MEN vad ska jag nu göra i stället? Jo, åka in till sjukhuset med en tonårstjej som förmodliogen har urinvägsinfektion.

Suck suck suck. Men vad fasen ska jag göra, ingen kan rå för att de blir sjuka så det är bara för mig att bita i hop och tänka bort frustrationen.

Tjejsnack vecka 39:

Vad jag minns bäst från somaren 2007:

Det är ju såklart våran resa till Ungern, då vi under två veckor hyrde ett lyxigt hus vid kanten av Balaton sjön. Det var helt perfekt enligt mig och det innebar att vädret var bra, vi kunde bada och jag fick läsa, nästan ostörd, i mina böcker. Jag såg många vackra hus, berg och stränder och det var så himla härligt att se hur alla ungarna lekte med varandra!

Här hemma just nu i dag:

Det har varit inbrott i byns pumphus, och de har fixat till på något sätt så att vi inte har något vatten!

Jäkla bovar och banditer för nu sitter jag här och är supertörstig på vatten ( okej, vi har hämtat vatten i en hink, men det är inte samma sak som att dricka från min egen kran), vi kan varken köra diskmaskinen eller tvättmaskinen, vi måste spola på toaletten genom att hälla i masssssor av vatten från hinkarna, ingen kan duscha = livskris hos tonåringarna.

Det är ett riktigt I-lands problem det här, jag vet det….. men vad fasen också

Jag var och cyklade på gymmet på förmiddagen i dag, som vanligt så kollade jag på UR program och tränade på så sätt både kropp och knopp.

Det var bland annat ett program som heter “Veteran TV” och där var det mer eller mindre pigga pensionärer som triggade i gång en massa tankar hos mig: ” jag borde åka till Ålderdomshemmet ( som det hette när jag var tonåring, det kallas säkert för något annat nu) och starta en kör med gamlingarna” “Jag borde gå till den där gamla gubben i byn och spela kort nån gång i veckan”.”Jag borde ta med mig farmor och mormor ut på en resa nästa gång jag åker upp till Hälsingland.”

Det bara snurrade i skallen av kreativitet, men till slut var jag tvungen att verkligen hejda mig själv. Jag behöver för fasen inte rädda hela jorden!

Just i dag, så känner jag mig som en präktig liten “Dukt-Olle”, det verkar som om jag ska vara så himla pedagogisk hela tiden och göra allting för alla. När jag läser mina egna bloggar så blir jag bara så less på “Dukt-Ollen” som råkar vara jag. Det låter som om jag är en väldigt märkvärdig person, men det är jag ju inte.

Fast min värld är väl så liten nu när jag inte träffar så mycket folk, jag umgås ju mest med mig själv och familjen så jag skriver om det…

Jag skulle kunna gå och lägga mig för att sova nu ( klockan 19.20) så himla trött är jag efter allt badet och att köra bil i över tre timmar.

Det bästa med hela dagen var inte när jag åkte vattenrutchelbana för tjugonde gången i rad, eller när jag skrattande ramlade omkull i forsen med min åttaåriga son.

Nej, det bästa var när vi satt och fikade och barnen började prata minnen: ” Minns ni när vi åt kebab i Lübeck”, ” Och du som somnade i den där varma bassängen i Budapest”, “Vattenrutchelbanan på Skara sommarland är väl bättre än den här”, “Den där hockeyrinken, mitt i varuhuset i Vilnius, Littauen”.

Jag blev alldeles varm i hjärtat, för det är precis det där som jag vill ge dem: Upplevelser. 

Nu är vi på “Boundingresa”, det är en sån där resa som företag brukar ha för att man ska lära känna varandra lite bättre. Vi känner ju varandra rätt bra vid det här laget, så vi gör det här för att göra något roligt tillsammans hela familjen och för att stärka VI känslan.

Vi är i lyxiga Falun, (undrar om Falu komun fattar hur mycket jag gör reklam för dem, jag borde få en klick Faluröd färg eller åtminstonde en bit falukorv va? ) Nu sitter jag på hotell Scandic Lugnet och är ganska så trött i fötterna efter en shoppingrunda på Lager 157, ett outlet mitt ute i ingenting.

När jag skulle betala shoppingkalaset så fick jag nästan skrämselhicka, det blev en massa pengar som skulle dras på kortet: 5500 spänn!! Sen så började jag tänka till när jag satt i bilen, vad hade vi köpt egentligen? Jo, i våra kassar ligger nu: 7 stycken märkes jeans, 2 par Converse skor, 3 andra par skor, 2 täckbyxor, 1 skjorta, 3 huvtröjor, och så flera T-shirts, strumpor och kalsonger. 

Det blev många saker för pengarna, jag behövde inte bli skraj för att jag betalat för mycket för tvärtom så blev det rätt billigt och så har vi avklarat höstens inköp för oss och alla sju ungarna.

I morgon ska vi käka frukostbuffé och sen bada på badhuset i Borlänge hela dagen. Nu ska jag lägga mig och läsa, min man och alla stora ungar är och badar i hotellets pool. Kul för dem och kanon för mig!

Frågor från Tjejsnack, v 38: 

Yrken/karriär

Vilket yrke har du/studerar du till och varför valde du just det? Om du inte, vilket skulle du välja?
Jag är förskollärare och det är jag för att jag gillar att lära ut saker till barn och för att arbetet är väldigt omväxlade för ingen dag är lik den andra. Jag är dessutom familjehems-mamma och det är jag för att jag kan ge barn med speciella behov en möjlighter till förutsättningar för att få ett bra liv. Nu pluggar jag psykologi, för att jag har en stark vilja att kunna mera.

Trivs du med ditt yrkesval/att du inte valde alls? Varför/varför inte?
Ja, jag trivs med mitt jobb särskilt när jag har fått arbeta i förskoleklass och med barn med speciella behov.

Trivs du på din nuvarande arbetsplats/med dina nuvarande arbetsuppgifter, eller vad du än gör? Motivera!
Jag sa upp mig från mitt jobb som förskollärare i våras, jag tyckte inte att jag fick använda den kompetens som jag har.  Jag började plugga i stället, psykologi A som sagt samt skapande skrivande. Båda kurserna är på distans så jag är hemma hela tiden. Som familjehem har vi tre tonåringar placerade här av socialtjänsten, så mitt jobb som familjehems-mamma är dygnen runt, varenda dag på hela året.

Vilket yrke drömde du om att ha när du var liten? Varför just det?
Jag ville nog bli lärare och spela teater. Mina föräldrar hade också familjehems barn och jag har sagt sen jag var tonåring: om jag får möjlighet till att göra samma sak så ska jag det. Båda mina “fosterbröder” har, nu som vuxna, köpt hus i samma by som mina föräldrar och de arbetar inom samma firma som min pappa. Jag räknar dem som mina bröder.

Har du möjlighet att göra karriär/vidareutbilda dig inom ditt yrke, och är det viktig för dig att kunna göra det? Varför/varför inte? Är du utan yrke osv, skulle du kunna tänka dig att klättra på karriärstegen?
Just nu så vidareutbildar jag mig för jag vill lära mig mera, det har jag stor användning av i mitt yrke. Att göra karriär är inte intressant, däremot att lära mig mera.

Min tioåriga dotter är en hejare på att sjunga fint, du kan lyssna på henne om trycker på min “musik knapp”, nu har hon börjat sjunga solosång för en lärare på musikskolan, men hon har lite väl låg självkänsla och gråter för att hon tycker att hon sjunger så fult.

Det är frustrerande att se mitt barn inte förstå hur bra hon faktiskt är, och jag har försökt prata med henne om det massor av gånger utan att det har “gått in”.

I dag så tog jag tag i saken ordentligt och på ett sätt som jag borde ha gjort från början, men jag har liksom inte tänkt på att lösningen kunde finnas i min bokhylla.

Jag tog fram min bok: “Coachning för föräldrar” och bad henne svara på frågorna som stod där. Oj, vad skönt det var för mig att bara läsa innantill och vi kunde komma fram till en jättebra lösning och lättförstålig dessutom: Vad hon kände, varför,målsättning, hur vi når dit och en belöning när hon klarat av målsättningen.

För att börja jobba med självkänslan så tog jag Mia Törnbloms bok: ”Självkänsla nu” till hjälp, för funkar det på vuxna så blir det nog bra för henne också. Tänk vilket plus det blir om hon slipper dålig självänsla som tonåring/vuxen! Jag har köpt en liten bok som heter “Tre ämnes block” med tre flikar, och bakom första fliken får hon skriva: “Bra saker som hon har gjort under dagen”, sen: “Saker som har hänt under dagen som hon är tacksam för” och bakom den sista: “Saker hon behöver hjälp med”. Ingen lång uppsats varje dag utan några ord bara.

Undrar hur det blir? Spännande att se om det funkar…