DenTatueradeMamman

Jag är ingen hejare på tekniska saker, jag skyller det på att jag var sjuk i huvudet i tre år ( För högt tryck på hjärnvätskan), men om sanningen ska fram så var jag ingen stjärna på det förut heller. Det finns ett talesätt som lyder : “Det en kvinna inte orkar göra, kan hon säga att hon inte kan och så kommer någon hjälpsam man och fixar det hela.” Och jag har väl utnyttjat det lite väl mycket kanske…. Eller förresten jag har ju varit sjuk i huvudet, så ha inte så höga krav på mig.

Jag kan inte ladda på min Mp3 själv, jag kunde göra det med hjälp av en riktig dummie beskrivning som jag skrivit i en bok. Men så bytte jag dator och så sket sig allting, Mp3 måste tydligen installeras i datorn. Min skäggiga typ till man var hjälpsam, men tyvärr så råkade han få sitt skägg i öronen för tydligen så uppfattade han : “Jag ska lägga in NÅGRA nya låtar” som “RADERA gärna alla mina låtar på min mp3″.

Å jag grät och grät, det är nämligen andra gången han gör samma sak och det känns verkligen frustrerande att jag är så utlämnad. Jag tycker dessutom att han kunde ha frågat. “Ska jag radera allting?” innan han gjorde det.

För att jag inte skulle tråkas ihjäl vid staketet, så stoppade han in radioprogrammet “Mammas nya kille” i min Mp3 och det var ju väldigt roligt. Nu har jag lyssnat i timmar och skrattat för mig själv, men det känns som om jag inte har någon användning av det jag hör. Om jag börjar snacka om Manges inlines rekord, Tord och Örjans misslyckade karriär som porrfilms-indianer, folklivsforskaren Job, Katla och säger “packat och betalt” i morgon på kräftskivan, så kommer ingen fatta vad jag pratar om.

Om jag inte fortfarande var sur på min man, så hade jag kunnat skratta åt “Mammas nya kille” med honom, det är väl bara vi två som har koll och vi kan snacka väldigt internt i morgon kväll.

Jag fortsätter med mitt färgläggande av staket och medan jag sitter där på min lilla plaststol och målar, så har jag en offantligt massa tid på mig att fundera över saker och ting. Till exempel fördelarna med att ha ett svart staket:

Om det kommer en tjuv till huset, så kan han snubbla på staketet när han har bråttom att springa i väg.

Om det kommer en tjuv till huset, de kommer alltid kolsvarta nätter, då hittar han inte grinden och kan inte komma in.

Om jag överdoserar min insmörjning med brun utan sol, då kan jag klä av mig naken och gömma mig vid staketet om vi leker kurragömma.

Jag kan lättare se den vita fågel-skiten och kan föra någon slags statestik över fåglarna i Lönnträdet. Å vad spännande!

Jag känner mig förälskad i mitt staket, i dag har jag ägnat sju timmar åt att måla det med svart täcklasyr och jag tycker att det blir så snyggt. Min skäggiga typ till man, gnäller över både kostnaden och utseendet för han skulle helst ha haft ett sånt där grönt stängsel. Men det vill inte jag, så vi skaffade staketet.

Jag har en teori om att det är en tjejgrej att gilla staket. Det började redan när jag lekte med Barbie, jag byggde små mysiga kojor och satt där i när jag lekte, sen har vi ju den typiska dockvrån där är ju också allting samlat på en liten plats. Hade jag haft mitt eget bärbara staket vid den åldern, så skulle lyckan ha varit fullständig. Grabbarna däremot de spred ofta ut sin lek och var mera rörliga.

Och innan någon ger mig kommentarer om att jag har fel genustänkande, så kan jag säga att denna teori baseras på en enda person och det är jag. Jag vill också tillägga att jag var en riktig pojkflicka när jag var liten, som hellre spelade fotboll än hoppade rep. Men Barbie gillade jag.

I dag så får jag njuta av att måla mitt staket igen, i flera timmar ska jag måla minsann.

Jag har blivit ännu lite mer involverad på nätet, det är inte helt fel för på så sätt har mitt tekniska kunnande ökat en micromillimeter. Jag har blivit medlem i “tjejsnack” och ja, självklart är jag en tjej för jag är ju ändå baaaara 38 år. Det kan vara ett tappert försök att hålla mig i från tant stämpeln också

Jag fick i alla fall ett gäng frågor på min mejl och dessa ska jag nu svara på, att det handlade om musik gör det bara roligare. Vet ni, att jag är en sån där som frågar nya bekantingar om deras musiksmak före “vad har du för jobb”, musiken säger mycket om personen i fråga. Men tyvärr, så har jag hittils inte hittat någon som köper min musiksmak rakt av.

1. Vad lyssnar du på för musik och varför?  SKA, engelsk gammal punk, psykobilly, Sundström, Mando Diao, Miss Li, Säkert, Traste Lindéns kvintett,Perssons pack m.f.  Jag vill ha en mening med musiken, dels bra texter och musiken ska vara “melodiös” dvs. ha ett bra sväng och basen är viktig.

2. Vad lyssnade du på i tonåren? Springsteen, rockabilly, engelsk punk, blandband som folk gjorde till mig.

3. Vilken musik klarar du inte av att lyssna på? Tekno, hårdrock med ylande sångare, deathmetall, hipp hopp

4. Nämn dina 5 bästa spelningar: Miss Li, alla psykobillyspelningarna i London, Sundström, Winnerbäck, Många festivalspelningar.

5. Har du någon autograf? Våran familjehems-grabb fixade en från Sundström i sommras, vilket gjorde att Stefan vinkade till mig. Det var ju roligt men autografen ligger i lådan och skräpar.

Det känns som om jag är en vandrande flaska Ramlösa. Oftast helt lugn och stilla, men skakar man till då jäklar bubbblar det till där inne och precis så känns det i min mage just nu, för jag har nämligen kommit in på en kurs som jag vill gå. Jag ska börja plugga psykologi på distans och det ger mig bublor av lycka i min mage, det är till och med så att ett fånleende har dykt upp på mina läppar med jämna mellanrum under den här dagen.

Jag berättade för den 16 åriga tjejen som bor här att jag skulle börja plugga, hon sa något om att jag var gaaaalen. Men hon kan ha syftat på att jag gjorde lyckohopp runt i hela köket…

Nu är jag nyss hemkommen från Thaiboxnings-träningen. Det var riktigt roligt att boxas i dag och skönt att dagarna börjar bli rutinartade igen, jag antar att jag är lite skadad från mitt jobb i  skolan, för jag tycker att veckan helst ska kunna delas in i ett schema. Jag behöver ha koll. Och jag behöver sova. Snart.

Alla har väl sett kvinnor som har läderartad väldigt jätterynkig brun hud? De där som har pressat sig för mycket i solen/solarium för att få en fräsch käck brun färg.

Jag undrar hur det kommer att märkas om jag använder brun-utan-sol hudlotion varje dag i ungefär 10 år? Blir min kropp överfuktad och sväller upp, om då min hud blir alldeles för fast och trycker sig innåt på de flitigast insmorda ställerna så kommer jag att likna en Michelin-gubbe.

Dessutom så är mina naglar för evigt pytte-korta och gulbruna. Och varje gång jag spretar med fingrarna så syns det mörkbruna ränder och jag ser ständigt smutsig ut.

Eller så kör jag ihjäl mig innan dess, för att jag envisas med att hålla upp armarna i tid och otid för att beundra min egen gyllene hudton….

Ni har säkert sett i reklamen att man kan bli brun utan solens faaaaarliga strålar. De har fixat till en hudlotion innehållande brun utan sol. Såklart jag köpte en sån, det har ju inte varit någon kalas-sommar direkt sen vi kom hem från Ungern och jag vill bli lite brunare ( och PIGGARE, för det hör väl ihop? ) Dessutom så  får man enligt flaskan “naturligt solbrun och fast hud” på samma gång!

Tänk vad bra, de har en uppfunnit en liten dammsugare i krämform som suger in det dallrande skinnet och allt fett, så huden blir fast. Men å andra sidan så sitter huden alltid fast på kroppen, konstigt vorde det ju annars, så de kör i alla fall inte med falsk marknadsföring på den punkten.

Jag har smörjt in hela min kropp två kvällar i rad nu med denna lotion och det innebär lite tankearbete: Ska jag ha kvar min käcka vita bikini på kroppen? Jag valde nej, så jag smorde in mig överallt och sen upptäckte jag att jag var tvungen att sitta och vänta länge på att jag skulle sluta klibba innan jag lade mig. Dessutom såg mina naglar plötsligt gula och äckliga ut, man skulle kunna gissa att jag rökt i 37 år av mitt liv eller att jag är en gammal häxa.

Men jag tycker att det funkar i alla fall, jag är en aning brunare, min rumpa är inte längre kritvit och numera har jag kortklippta naglar också.             

Vi var på Kolmården i dag, eftersom jag har köpt årskort åt mig och ungarna så gäller det ju att passa på medan vi kan. Nästa år så blir det definitivt inget årskort, nu räcker det för ett tag.

I dag så blev jag super-rädd i Safariparken: Redan när vi åkte in genom grindarna så var jag en aning nervös, bensinlampan hade nämligen lyst ett tag och jag hade inte sån stor koll på hur mycket soppa som fanns kvar. Först så var det den där buffeln som gjorde en stångande rörelse mot våran bil, jag vet att man inte ska stanna bilen, men jag hade inte trott att den skulle bli så där sur. Mitt hjärta flög upp i halsgropen, jag är ju en väldigt djurrädd typ. Sen när strutsarna omringade bilen och vägrade flytta sig, då hade jag pulsslag i hela skallen så jag antar att hjärtat hade studsat upp en våning till.

Men min lilla dotter såg till att jag inte blev överhettad, när vi åt matsäck viftade hon efter en fluga och spillde ut hela sin flaska med Fun Light på min klänning. Jag försökte snabbt se det positiva i händelsen, det var tur att det var sockerfritt, annars hade jag väl haft en svärm getingar efter mig. Dessutom så var det bra att det var på framsidan, så folk slapp fundera på om hade jag kissat på mig.

Det som är det bästa med att ha årskort är att man slipper all stress, vi väntade ungefär en timme på att delfinshowen skulle börja och då kunde jag sitta och läsa i min bok medan barnen lekte. Jag kollade in lite skor också ( Jag är sko-skadad efter en praktik i en skoaffär i åttan) Massor med foppatofflor såg jag och så en kvinna med röda högklackade skor, hon pratade spanska. Jag såg en man som drack ur en starkölsburk också, han pratade finska. Och så var det jag då, med en halv flaska Fun Light på min kjol. Det var Ice tea lemon smak.

Här har ni mig, en aning mörbultad efter ett halka-omkull-och-nästan-slå-ihjäl-mig fall i vårat badrum. Och det var inget klantigt snubbla på fötterna som hände, nej det var mer allvarligt än så: jag vurpade på grund av en skvätt lusmedel på kakelplattorna.

Nej då, vi har inte så mycket löss här hemma att vi måste behandla våra golv också. Det är bara det att en alien från yttre rymden ( jag kan inte hitta en bättre förklaring) har planterat in en stor lusmagnet i mina minsta ungars huvud, så måste ju vara för lus jäklarna kommer tillbaka hela tiden.

Om det inte är en magnet, så kanske de listiga lössen kör ett bungyjump, ner på pappret när vi luskammar och så upp i håret på direkten. Nästa gång ska jag leta efter de små små gummibanden som de använder, så att jag har bevis för min teori.

Enligt lusmedlet ska lössen försvinna, det tror jag sådär på. Men att golvet kan bli halt, det vet jag är sant.

Det är väldigt bra för mig att ha en GPS som talar om vägen när jag ska köra bil genom Stockholm, det är mindre bra när jag i alla fall lyckas köra fel och ”framkomsttiden” flyttas fram lite till då och då, det är en stor stressfaktor! Tänk vad lätt det hade varit om vägarna var ritade med linjal, en rak väg in och en så en annan tillbaka. Husen? Ja men, ställ husen på stora pålar ovanför vägarna såklart.

Vi hann i alla fall till studio 36 ungefär i Nacka och vi satte oss på första raden, för nu jädrans skulle vi synas i tv minsann. Det var inte en sån bra placering visade det sig, för rätt så ofta stod en kamera-kille precis framför mig. Bra i och för sig, för mina linser blev lite torra av strålkastarljuset och bakom hans rygg så kunde jag blinka hur konstigt jag ville. Jag hade också tid att snegla på de andra i publiken och upptäcka tex. jättekonstiga (men säkert moderna) klackar på ett par skor. Jag hade också lite tid på att fundera över hur ont i ryggen den stackars killen som bar kameran skulle få och om sladd-bärar grabben hade världens tråkigaste jobb…

Men för det mesta så tittade jag på det som hände på scenen och imponerades över hur proffsiga de var både Reneé Nyberg och Mia Törnblom. Det spelade ingen roll om en text måste sägas om, de sa det med övertygelse ändå. Samtalen som de hade med gästerna, var naturligt avslappnade och jag fick intrycket av att både Reneé och Mia verkligen var intresserade av det som gästerna sa. De visade också äkta nyikenhet, respekt och förklarade att det fanns en lösning på problemet.

Nu har jag ju inte tv 3 själv, men om jag hade så tittar jag på trean den på Nyberg & Törnblom den 3 september. Och jag lovar att jag inte bara vill kolla efter mig själv, jag skulle nog sitta där med ett anteckningsblock också, för det var en massa smarta och tänkvärda saker som blev sagda.