DenTatueradeMamman

Jag har köpt min allra första nya dator i dag och det känns förvånansvärt härligt!

Jag är en sån som inte brukar bry mig särskilt mycket om tekniska saker, bara de funkar så är det okej och jag har fått ärva gamla datorer från olika håll, men det finns ju en anledning till att de förra ägarna inte ville ha dem….

Men det är skillnad med min nya dator, det känns bättre när jag skriver för tangenterna har ett annat stuns liksom.

Den ser väldigt fin ut också, på det där nya sättet.

Jag skulle vilja sätta dit något fint mönster av något slag på locket, då skulle den se riktigt designad ut.

Fast å andra sidan så kanske jag ska prioritera att lära mig hur den fungerar riktigt ordentligt, jag vill kunna fixa med foton och ha ett lagom stort musik bibliotek till exempel.

Jag har egentligen inte så höga krav.

Min man han är galen i tekniska saker och om han fick för mig, så skulle han köpa allting.

Men se sån tur att vi väntade med platttvn, nu kunde vi ju köpa en jättebilligt för försäkringspengarna när stora 52 tummaren dog.

Jag kan lugnt säga att min tekniska standard höjdes med 98 % när han kom in i mitt liv.

Min nya dator passar dessutom perfekt i min Arvika väska. J

I går så var det en riktig saknar dag.

Jag funderade över människor som jag har träffat under mitt liv och undrade vad de gör och hur de ser ut nu.

Jag har ju flyttat några gånger och på så sätt försvinner en hel del kompisar.

Jag är nyfiken på mina gamla killar, hur ser de ut och vad gör de?

Tänker någon någonsin på mig?

En önskedröm som jag har är att ha en stor fest, med alla som jag har känt både i Sverige och i London.

Men det är bara att tänka realistiskt och inse att det aldrig blir som förut.

Allting förändras.

Vi är kanske mest till vår fördel i minnesversionerna,

där blir ingen gammal, ingen dör och vi har lika roligt som då.

Dagarna har gått i snigelfart för mig den sista tiden, men ändå så har jag inte kunnat skriva.

Jag gör allting och ingenting hela tiden och känner mig så trött.

Minsta lilla tjejens förkylning sjunger i alla fall på sista versen, så om solen tittar fram i morgon så kan vi åka och bada.

En av ungarna har fotbollsträning 4,7 mil bort enkel resa och det är så nästan varje dag.

Min käre make åker dit med honom och på så sätt är de borta i cirka 4-5 timmar varje dag.

När min skäggiga man är hemma så är han i källaren och bygger på nya studion i timmar.

Jag är som ett urladdat batteri just nu.

Jag har inte min allra bästa vän längre och det gör mig tom.

Men det räcker nu, jag har sagt stopp till mig själv och bestämt mig för att jag är värd en bättre behandlig.

Jag är trött och jag vill ändå umgås, träffa nya intressanta människor.

Vara med mina gamla bra kompisar, där jag bara kan vara som jag är.

Det känns som om jag har gjort slut med någon kille, fast det var bara vänskap.

Det gör ont att bli bortvald, fast jag är vuxen.

Jag önskar jag kunde sova bort allting……

Det var ju lite dåligt väder i dag och våran lilla tjej är fortfarande hängig, så jag stoppade in mina två bruttor i bilen och åkte till Kolmården.

Vi har ju årskort där och har bara varit där en enda gång, så det var dags att utnyttja våra kort genom att åka i Safariparken.

Tyvärr så hade ungefär 100 miljoner människor fått samma idé som jag och kön av bilar var jättelång.

Men vi hade ju all tid i världen, för vi skulle ju bara åka i Safariparken.

Det blev en väldigt bra dag, med superglada ungar och mumsig matsäck.

Aldrig har jag sett djur på så nära håll som jag gjorde i dag, det var hur häftigt som helst att plötsligt se ett stort lejon som låg och sov med huvudet på en sten, alldeles bredvid vägen där vi körde.

Tjoho, jag slet mig loss från hemmet och ägnade mig åt att snacka tjejsnack en hel kväll med en av mina äldsta vänner.

Nu menar jag inte äldst som i gammal, utan att vi träffades på den fantastsikt allmänbildande linjen social på Torsbergsskolan, Bollnäs, Hälsingland.

Och om jag nu räknar efter så var det väl 22 år sen, hjälp hur gamla har vi blivit egentligen!

Jag brukade presentera henne som tjejen som kunde springa med pumps, på grusväg när hon var full.

Hon presenterade mig som den som haft mohikan och varit punkare.

Jag tror att det är dags för mig att ändra på det där, vi är ju minsann vuxna kvinnor nu.

Mina damer och herrar, får jag lov att presentera min vän:

Hon är väldigt roligt, intressant, glad och skrattar ofta, dessutom så är hon den bästa mamman som jag vet.

Hon har gjort det absolut bästa hon kunnat för sina tre ungar, och jag beundrar hennes envishet och omtänksamhet.

Jag letade efter min plånbok i timmar i går, på alla möjliga konstiga ställen för jag vet av erfarenhet att den kan ligga var som helst.

Jag åkte till Nyköping (5 mil) klockan 21 och tittade på parkeringsplatsen utanför affären där jag handlat under dagen, men plånboken var försvunnen.

Det var bara till att spärra Visa och OK korten.

I morse så hittade jag min plånbok på altanbordet.

Eftersom jag just nu tittar på Det okända på tv, så vet jag att det inte var mitt fel utan något spöke hade såklart lagt den där.

För jag var väl inte på altanen i går…

Sommaren har gått så fort.

I dag så var det dags för min lilla åttaåriga grabb att åka till sin pappa i stora staden Stockholm, långt bort från mitt vakande öga.

Han ska var där i tre veckor och det är den längsta perioden hittills som han har varit där.

Första veckan är han själv i Hallonbergen med pappsen, sen kommer min 10 åriga teaterapa tjej också att åka dit.

Hallonbergen, jag misstänker att det inte är så idylliskt som det låter.

Jag har inte hunnit åka dit för att spana in läget, mitt ex. har den oturen att han bara bor i andra hand hela tiden och flyttar titt som tätt.

Shit, tänk om sommaren börjar nu och min lilla pojke aldrig hinner bada i våran sjö!

Och jag stod där, när han och jag väntade på Stockholmståget, jag bara log och sa snälla saker om hur kul och spännande han och pappa skulle ha det.

Men inuti i min kropp där alla känslor sitter, där gjorde det ont och jag saknade honom redan när han hade klivit in genom tågdörren.

ps.foto från det fina badhuset Gellért i Budapest

Varför ska medicin smaka så illa?

Kunde de inte uppfinna hostmedicin och pencilin suppar, precis som Alvedonet.

Det hade förenklat mitt liv oerhört just nu, för den minsta tjejen är en flicka som inte gillar sånt som smakar och luktar illa.

September känslan fortsätter, med förkylning och utrensning av skrot dessutom så verkar det aldrig ta slut på eländet.

Jag väljer att drömma mig tillbaka till Ungern i stället med denna lilla sanna historia:

En dag så var det en vänlig ungersk kvinna som ville hjälpa våran minsta lilla brutta nerför trappan till vattnet.

Hon såg inte att lilltjejen blängde på henne med kan-själv-blicken och märkte tydligen inte att fyraåringen blev stel som en okokt spagetti, utan kvinnan lyfte upp barnet lite grann och räckte mig min dotter med ett glatt leende.

Självklart så sa jag: ”danke”

När jag och min flicka kommit ut en bit i vattnet så sa jag till henne:

”Om någon vill vara snäll och hjälpa dig så kan du säga danke, för det betyder tack.”

Min fyraåring tittade upp på mig och sa med bestämd röst:

”Jag kan säga good bye, för det betyder hej då.”

Host host, hörs från husets alla hörn och värst såklart för den som lider mest:

Minsta lilla tjejen, hon som nästan spyr upp hostmedicinen när jag genom att använda milt våld, äntligen pressat i henne den genom en spruta i munnen.

Men de är på bättringsvägen nu, maken och lill bruttan.

De har legat som strandade valar på soffan och flämtat av feber medan jag har fått slita med saker och ting som skulle slängas.

Den stora konteinern är i våran by och då måste vi slänga allt skräp.

Jag har släpat dit skottkärror fulla med skitgrejer och slängt hej vilt.

Det är förmodligen denna utrensning och så vädret, som gör att det känns som om det är september och dags att ta bort skrot så att nya läsåret kan börja.

Jag har inte ens hunnit bada i Sverige och det känns som om sommaren är slut.

Våran tioårige dotter gjorde debut som lille Birger i kväll.

Nej då, hon har inte slagit nåt slags världsrekord genom att vara den yngsta som bytt kön, utan hon har bara spelat teater.

Det var i den stora pjäsen Nyköpings Gästabud och hon var väldigt duktig, okej jag erkänner att jag är lite partisk genom att hon är min dotter, men hon fixade rollen galant och tajmade sin enda replik: ”Men pappa” perfekt.

Fast den 29 juli då mina släktingar kommer ner för att se på härligheten, då måste jag nog förklara handlingen före för åtminstone farmor och mormor.

De är ju lite halvdöva och kommer aldrig att hänga med i sångerna som sjungs.

Tyvärr så var jag inte uppfylld av glädje när jag åkte hem i bilen, tvärtom så kände jag mig ledsen och sårad.

Jag hade bjudit ( fribiljett, men ändå ) med mig en av mina bästa kompisar som jag inte har träffat på minst tre veckor.

Det har hänt mycket i våra liv under denna lilla tid men i stället för att prata med mig, så ringde hon till en någon på sin mobil och satt bredvid mig och pratade under nästan hela den 30 minuter långa pausen…..

Å jag bara längtar till Gävle.

Ps. hon hade två roller i pjäsen, lille Birger och som piga som du ser på bilden.