DenTatueradeMamman

Jag har varit på gymmet, cyklat på träningscykeln och blivit lite allmänbildad på samma gång med hjälp av tvn.

Den här gången så har jag sett ett tv program om reklam och det är ju rent läskigt hur de går till väga för att få oss att vilja köpa deras varor.

Jag ska berätta ett exempel:

Företaget Nike släppte ut två liknande skor på marknaden.

Ingen av skomodellerna fick någon särskild marknadsföring, men det ena paret sprejades med en doft som vi människor knappt känner lukten av, men tydligen så får den doften oss att vilja köpa.

Gissa vem av skorna som sålde bäst?

Det där är lite läskigt tycker jag, särskilt om man som jag har barn som kanske inte fattar att det är mystiska lukter som får dem att vilja ha märkeskläder.

Jag har nu hittat lösningen: Öronproppar.

Övertala ungarna att det är nya typen av piercning att ha öronproppar i näsborrarna, du kan också säga att det inte syns ett dugg för de är ju hudfärgade eller rita dit en Nike logga och säg att det är modernt med näsproppar.

Få in propparna i näsan bara för annars kan du bli ruinerad när ungen känner den förföriska doften och bara måste ha märkesgrejer.

Jag kan ju skvallra att de som hade det stora Nike företaget själv erkände att om man tog bort märkesloggan så blev deras skor som vanliga dojjor.

Men några hundra spänn billigare förmodligen.

Jag önskar att jag hade tänkt på denna nya användning av öronproppar i dag, för det var inte särskilt härligt att cykla på gymmet bredvid en stinkande rökare.

Jag önskar er alla en bra sista april!

I går kväll så tog jag med mig min käre make på partaj, eller rättare sagt så var vi ute och åt middag med min boxningsklubb, men det var kul så det kändes som party.

I går så hade jag ingen känsla utav att vara på ett studiebesök, det var tvärtom för jag kände mig helt och fullt delaktig och det var ett tag sen jag kände så på fester här nere i södern.

De flesta var lite fulla och jag som körde var berusad av glädje och pratade i ett hela kvällen.

Jag hittade på lite skämt som jag skrattade mest åt själv som vanligt.

Jag brukar ofta fundera ut konstiga saker som skulle kunna hända, men när jag ska förklara hur jag tänker så brukar jag ofta börja skratta mitt i skämtet och så hänger folk inte riktigt med i vad jag tyckte var kul.

Jag är ju lite teaterskadad, så det är förmodligen det som gör att jag tänker i sketcher:

På våra bord så fanns det små lappar där det stod att det var Nyköpings shootfighting klubb som bokat bord.

Tänk då att servitören är lite kass på engelska och tror att det står Shoutfighting (Skrikbråka) och vill börja i vår klubb.

Han kanske skriker rätt högt för att göra bra intryck när han ska servera våran tränare….

Sen kan man ju tänka sig att alla fulla shootfightare ska impa på varandra och börjar öppna dörrar med en rundspark, man kan äta riktigt snabbt genom att använda en sån där vänster- höger boxnings uppvärmning rörelse och sedan kastar sig alla boxare ut på dansgolvet och börjar stila för att visa muskler.

Vill de ha uppmärksamhet av någon snygging, så kan de ju alltid köra lite grepp på varandra i takt till musiken, medan de kollar över axeln för att se om hon/han såg.

Det där var bara påhittat men tänk om…..

Verkligheten var rätt rolig den också, vi hade till exempel bokat alla maträtter i förväg till klockan 20.30 men maten kom inte in på bordet förrän runt kl. 22.

Kycklingbröstet som jag hade beställt hade en slibbig översida som inte kändes riktigt bra under de första tuggorna. Jag bad maken smaka för det var verkligen konstigt och det var han som kom på att jag hade ju beställt kyckling under Mosarella täcke.

När jag förstått att jag inte skulle få salmonella, utan det var så där det skulle vara, så smakade min mat mycket bättre.

De hade en sån låg volym på musiken, att min tinitus var det enda i tonväg som jag hörde, men det gjorde ingenting för på så sätt kunde jag höra bordsgrannarnas diskussioner om motorcyklar som man kan stegra med.

Tina sa till mig att jag såg ut som en blandning mellan en tecknad figur och 50 tal och det blev jag riktigt nöjd med att höra, jag försöker ju få till ett Modesty Blaise frisyr och hon är ju definitivt en tecknad brutta. En tuff tecknad tjej.

Mina tjejer sjunger fint, klicka på musikknappen!

I dag så har jag varit på ett musikcafé och sett våran 10 åriga tjej uppträda.

Hon var som vanligt yngst av alla flickor och vi i publiken såg bara hennes huvud sticka upp ovanför notstället när hon uppträdde, men när hon sjöng så var det vackrast av alla.

Och det säger jag inte bara för att jag råkar vara mamman till denna duktiga lilla brutta.

Tjejen är född med nästan ett absolut gehör och är väldigt musikalisk.

Det är synd att inte fröken i skolan sjunger fram mattetalen för då hade det säkert gått bättre där skulle jag tro, för hennes hjärna suger åt sig musiken på radion och så sitter låtarna nästan ordagrant när hon hört dem en gång.

Här hemma hos oss så har vi en egen studio och min långhåriga gamla hårdrockare till kille spelar ju i ett band så vi har en massa instrument.

Och jag skulle vilja att våran tjej tog tillvara på de möjligheter som finns här, jag vill att hon ska känna glädjen i att skapa musik.

Men våran tjej verkar sakna viljan.

På något underligt sätt så förstår hon inte själv att hon sjunger fint.

Jag förstår ju att det handlar om att hon har låg självkänsla och jag har pratat med henne om det här massor av gånger, men det är som om mina ord rinner av henne.

Jag vet inte vad jag ska göra och det är ju underligt också att ha ett barn med begåvning inom musik som saknar en vilja att göra något av det.

Jag vet att hon bara är 10 år och jag vill inte tvinga henne, jag vill bara att hon ska känna skaparglädje i sången.

Klicka på musikknappen och lyssna på den sång som hon sjöng i dag.

Jag har just klivit ur bilen, min 10 åriga brutta och jag har haft en tjejkväll med bara oss två på Heron City.

Vi har käkat sushi och kollat på Nina Frisk på bio, okej det var väl inte direkt någon barnfilm men jag vägrade att se Mr Bean.

Nina Frisk var en film som jag blev glad av utan att det var någon skrattig komedi, tvärtom så var det ett rätt tragiskt liv hon levde, men det var känslan i filmen som berörde mig.

Det händer mig ibland att jag blir helt uppfylld i hela kroppen av en slags salighet när jag ser filmer som berör mig.

Det behöver inte vara filmer förresten, för när vi var i Prag så kände jag samma känsla och gick omkring med ett fånigt leende på läpparna och liksom svävade fram.

Musik har också den effekten på mig.

I morse så spelade jag Money Brothers jullåt ”Falling in love” tre gånger i rad på väg in till jobbet och jag var så rusig av lycka när jag klev in i klassrummet att jag bestämde att vi skippar samlingen och så gick vi ner för att titta på cirkusen som var i ”byn” i stället.

Det är så skönt att lyssna på musik i bilen, särskilt när jag glider fram i mörkret och blir helt omsluten av en ljudmatta.

I kväll så har jag köpt några billiga cd-skivor på Media Markt och spelat dem väldigt högt i bilen på vägen hem.

En riktig nostalgi tripp blev det med Ebba Grön och Imperiet. Jag lyssnade inte så mycket på dem då de var som populärast, för då var det ju engelsk punk som gällde för mig.

Men nu är jag plötsligt helt såld på Thåström och får ståhår på armarna av ”Briggen Blue Bird av Hull”.

När jag var hos det där mediumet så sa hon att jag känner glädje av att sjunga och att musik är mitt sätt att ladda energi.

Och där har hon rätt, för musiken gör mig så full av liv.

Nu är det ju inte bara bra med min musik, det finns nämligen ingen som jag kan dela den med. Ibland önskar jag att jag kunde gå i gång på vanliga

Mr music plattor, men sen hör jag sånt på radion och inser att det inte riktigt är min grej.

Jag är en sån som folk hade egna skivor med sig till när jag hade fest och det berodde på att min musiksmak var underlig enligt mina kompisar:

Engelsk punk, SKA,psykobilly, rockabilly, The Jam, Springsteen, Traste, Perssons Pack…

Det är en festival i sommar som både Sundström, Lars Demian, Ulf Sturesson och Johan Johansson ska spela på, men jag gissar att jag får åka dit själv.

Eller så tvingar jag med något av barnen.

I natt så vaknade jag av att jag höll båda mina öronproppar i handen och så tänkte jag att det här blir en jättebra bloggtext.

Tyvärr så kommer jag ju inte ihåg det geniala som jag hade drömt fram och jag har mina aningar om att det inte riktigt var så bra som jag trodde.

Jag tänkte berätta om mitt hår i stället så får vi se hur intressant det blir.

Mina föräldrar har alltid varit noga med att de ska vara rättvisa mot oss ungar, men det finns vissa saker som de inte rår på:

När hår anlagen delades ut så fick min bror ca 25 % och det innebär att han är rätt flintis,

Medan jag fick mina 100 + hans 75 % och har ett hår som verkligen är tjockt.

Jag har alltid fått veta att jag såg ut som en häst i skallen, utom när jag hade mohikan för då var håret bara bedrövligt enligt min kära far

Det där som grabbar brukar skylla på att deras hår har fallit av på grund av hårfärgning, det är inte ett dugg sant.

Så som jag har sett ut i skallen, då skulle jag vara helt kal nu om hårfärgning orsakade håravfall.

Jag hade tjockt, självrakt hår och jag hade sett ut så i ungefär 10 år tills jag var hos frisören Tom i Falun.

Han klippte bort hälften av håret och vips så var jag en lockhårig människa.

Det blev en liten kris för mig, för jag gick in genom frisördörren som en rakhårig typ och kom ut som en människa med krull i skallen.

Den lilla krisen blev ännu större när jag upptäckte på fredagen att jag inte kunde sätta upp håret i min vanliga Modesty Blaise frisyr.

Det var dessutom personalfest och jag ville ju vara rätt snygg.

”Hjälp hjälp hjälp jag ser ut som en jäkla hårdrockare” gnällde jag inför min sambo.

Men inte fick jag något medlidande av honom, jag tror tvärtom att det var han som mutat frisören att ordna till min skalle på det där sättet.

Fast allt det där var i höstas och jag har vant mig vid att ha lockar och mindre hår.

Om ni tänker er en reklamfilm där jag springer på stranden, så hade håret förut låtit:

”Kaloff,kaloff,kaloff”

Nu så skulle jag springa med lätt, luftigt och svischande hår.

Fast jag har det fortfarande nästan alltid uppsatt.

Det där var ett rätt ytligt inlägg, jag kanske skulle ha tagit öronpropparna i stället det var ju ändå en mystisk dröööööööm

Det verkar vara något med våran gula lilla bil, den har råkar ut för både det ena efter det andra på väldigt kort tid nu.

Om vi hade bott på Haiti hade jag nog misstänkt att bilen var utsatt för en woodoo förbannelse, för det kan väl inte vara vi som är såna drullbullar….

Nu säger jag vi, för fast jag är i klar majoritet när det gäller strul med gul bil, så har även min käre make också åstadkommit en knäpp sak.

Det som han har gjort mot gula bilen är dessutom väldigt planerat och han har betalat pengar för att få det gjort.

Han har köpte nämligen nya fälgar när vi lade om till sommardäck, otroligt snygga fälgar tyckte han och tonårspojkarna höll med.

Det var ett sånt prat om att de såg bra ut, men jag såg ingen direkt skillnad precis.

Fälgar som fälgar tycker jag, de ser näsan likadan ut, är silverfärgade och sitter i mitten av däcken.

När maken hade skjutsat fyra tonåringar i bilen så visade det sig att däcken skrapade i och det var ju inte bra.

När jag senare samma dag skjutsade en tonåring i bilen så skrapade däcken i då också.

Så vi får väl se den som en tvåsitsig jaguar eller nån annan sportbil, för familjebil lär den ju inte bli förrän vinterdäcken åker på igen.

Jag undrar om hans misstag slår min skrapning av bilen i går?

Fast jag leder ändå med tre mot en.

Först låst in bilen i garage, sen klämt fast bilen vid en garage stolpe och så till sist nu i dag:

När jag åkte på motorvägen så öppnades bakluckan av sig själv och en matkasse ramlade ut..

Ingen skada skedd i alla fall, varken på min bil eller någon medtrafikant.

Men det kunde ha hänt!

Huga huga sommarstuga ännu en bilbild, undrar om det här blir Bosse Bildoktorns favorit blogg nu

I kväll så skrev jag den här texten lite senare än vanligt, jag skulle kunna skylla på att

Ugley Betty och Desperate Housewifes visades på tv efter varandra.

Eller så skulle jag kunna ta den mycket mer spännande ursäkten att jag satt fast med bilen i ett parkeringshus i Stockholm hela dagen och kvällen.

Den här gången så var det inte att porten till parkeringsgaraget inte gick att öppna, nej då det var en stolpe som på något sätt flyttade sig när jag skulle parkera i den minimala parkeringsfickan.

Min bil klämdes fast. Min gula lilla bil kom varken framåt eller bakåt.

Nu är det ju så att första versionen var rätt, tvn orsakade förseningen.

Men det kunde ha varit den andra händelsen också, om jag inte hade utnyttjat att jag var kvinna och bett en man om hjälp i stället för att skrapa sönder hela bilen.

Att mannen i fråga inte kunde lägga i växlarna utan att bilen tjöt, det låtsades jag att jag inte hörde och jag tackade så vänligt när han hade fixat min bil så att den stod rakt i parkeringsfickan.

Jag var i Stockholm för att besöka ett medium.

Jag hoppades i mitt stilla sinne att hon skulle berätta hur nästan utarbetad jag var och att jag behöver mycket ensam tid och det gärna på hotell.

För det var ju så det kändes just då eller var det PMS….

Men hon sa så många positiva saker om mig, så om jag skulle skriva dem här så skulle alla tycka att jag är världens mallgroda.

Hon berättade saker om mina barn som inte bara gjorde mig superstolt utan också fick mig att tänka efter och inse att jag måste prata mera med dem.

Nu är jag väldigt mycket med barnen genom att jag bara jobbar i skolan två dagar i veckan, men jag måste tänka mera på att stärka deras självkänsla och det är nog dags att jag verkligen läser den där bra boken

”Coachning för föräldrar” som jag köpte på EQ kursen i höstas.

Dessutom så fick jag mig en insikt i att min man älskar mig och hur han visar det, och när jag tänker efter så vet jag att det är så.

Sen att vi behöver mera tid utan barn tillsammans som ett par, det säjer ju sig själv när man tittar på den familjesituationen vi har med sju barn och ansvar för alla dygnen runt.

Vi måste ha mera romantik, vi var för unga för att leva det liv vi lever sa hon.

Det har hon rätt i, men om hon tror att jag ska skriva en barnbok om en jordgubbe som hon sa, så skulle jag nog inte tro det du spåtanten.

Klickar du på min bil bild så syns reporna alldeles för bra.

Jag är naturligt blek i ansiktet, det där lät tjusigt va?

Nästan som om jag vore vit som en lilja liksom Nicole Kidman, men min blekhet går mer åt det glåmiga hållet.

Fast om jag ska se det positiva i att vara blek så är det att på mina kinder så finns det rätt så stora pigmentfläckar som lockas fram av solsken.

De har jag fått efter mina graviditeter, så när ungarna är stora nog så får jag väl flytta till USA så att jag kan stämma dem på några miljoner för otroligt lidande genom årtionden.

Nej då, jag besväras inte så mycket av mina pigmentfläckar, för jag kör med hög solfaktor i ansiktet och sen tar jag brun utan sol där för att matcha mina sommarbruna ben, för resten av kroppen brukar bli solbränd.

Om jag inte visste bättre så skulle jag tro att jag var någon slags blandning mellan blek tysk och grek, sån skillnad är det på min kropp.

I dag så glömde jag ta med sminket när jag åkte och tränade. Det är någonting som är jättebra med att vara tjej för man kan ju  sminka sig och se mycket piggare ut.

Jag såg verkligen ut som de 37 år som jag är, när jag glodde tillbaka på mig själv i spegeln.

Men hon på Apoteket tyckte tydligen inte det, för jag var tvungen att visa legitimation när jag skulle köpa nikotin tuggummin, som jag langar till våran 16 åriga grabb för att han ska sluta röka.

Jag blev ju lite glad att det hände just i dag, när jag såg så gammal ut enligt mig själv.

Men inte fick jag glida omkring på den mallvågen någon längre stund, för då berättade min kära skäggiga make att han också minsann fått visa leg när han köpte nikotin tuggummin för två veckor sen.

Det måste alltså var någon slags drive de har, kollar de inte varje kund så tar de var femte eller nåt bara för att det har deras chef bestämt.

Eller ser vi ut som under 18 år mitt lilla lammkött och jag?

En liten reklam puff för min blogg i morgon: Jag ska till ett medium!

Det var en seg fest i går, rättare sagt det var jag som var på väldigt osocialt humör och kände inte för att vara där.

Alla kände varandra sen barnsben och där stod jag och hade känslan av att jag inte passade in.

Men när jag i går kväll sa till D att jag kände mig så osocial, så sa han att när jag var osocial så var jag ändå mer social än många andra på den festen.

Och det är ju just det som blir jobbigt ibland, jag blir så trött på att vara den där klämkäcka personen som pratar så trevligt hela tiden.

Jag vill vara tyst i bland, men nog fasiken pratar jag.

Det vore skönt att bara sitta och glo, men det är som om det är en genetisk sak hos mig det där med att vara trevlig och prata.

Jag kan inte låta bli.

Fast på senare år så har jag faktiskt sluta att anstränga mig för att underhålla någon liten ensam människa som sitter i hörnet på festen.

Jag pratar numera med de som jag oftast redan känner och såna som intresserar mig.

I dag så var jag fortfarande insvept i den där osociala känslan och när jag försökte göra någonting åt det och träna mig pigg, då hade jag såklart glömt träningsbrallorna när jag kom till gymmet.

Jag åkte hem och sov i stället.

Efter en halvtimme så väcktes jag av att våra kompisar skulle komma och hälsa på.

Först så tänkte jag pust, stön och stånk när jag lindade ur mig ur täcket och gick till toaletten för att sminka över glåmigheten, men sen när de kom så blev jag smittad av deras glädje och började skratta.

Det kändes fint att bli glad igen!

Vi ska åka till Polen med dem i sommar och vi skrattade gott åt alternativen som fanns när vi skulle välja vilken SPA behandling vi vill ha:

För fötterna och trötta ben: ”…drainage for tired & heavy legs”  Alltså dränera benen och jag vet inte om jag skulle vilja borra hål i benen för att leda bort vatten eller vadå?

Sen har vi:”….whore body care treatment…”  Vad menar de, en hor kroppsbehandling eller är hon som gör behandlingen en hora?

Eftersom jag är en planerar junkie så höjdes Dopaminet i min kropp och känslor av glädje och förväntan strömmade runt och puttade undan den osociala typen som varit jag i ett par dagar nu.

Egentligen så skulle jag ha gått och ätit lunch med mina grannfruar, det låter väldigt seriös vuxet och jag kände att jag inte hade tid med barn & relationsprat.

Jag tog mina tjejer in till stan i stället, det skulle bara vara en sväng på några timmar trodde jag.

Det började ju bra med lunch på Max, jag sprang in på Willys och köpte sånt som inte smälter i bilen.

Sen skulle vi shoppa lite på H&M och då ville inte minsta bruttan vara med längre och visade upp sig från sin allra sämsta sida. Hon har en röst som ljuder som en brandbil om hon sätter den sidan till och jag var lagom trött i skallen när vi kom till parkeringsgaraget och upptäckte att porten var stängd.

Jag önskar att jag kunde skylla på lilltjejens skrik, men det var jag som gjort ett misstag och läst fel på skylten angående tiden.

Och nu följde en timmes väntande utanför den stängda parkeringen, jag ringde hit och dit för att få hjälp men det såg helt hopplöst ut.

Så tänkte jag att jag chansar och busvisslar upp till någon balkong och då fick jag äntligen en lyckoträff.

På balkongen alldeles ovan för dörren där vi stod, fanns en liten farbror som kom ner och låste upp porten till oss.

Så jag kom hem hur sent som helst och på rätt uselt humör och jag hade bara en halvtimme på mig innan vi skulle till 30 års festen som vi var bjudna på.

En fest med knappt någon som jag känner och jag surade så mycket att maken åkte i förväg för det är ju hans kompisar och de skulle servera mat.

Men nu när jag duschat och lyssnat på min SKA skiva med Gordon så känns det lite bättre.

Men suck och suck det är kvällar som den här som jag saknar mina vänner i Gävle så det skär i bröstet.

Men det blir kanske bra i kväll, jag kanske träffar någon som är någorlunda intressant att prata med, men jag brukar sällan träffa någon som är som mig och de kan ju tro att jag är utklädd eller nåt fast jag har finkläderna på. Det som är riktigt positivt är att sånt här brukar det få mig att verkligen uppskatta min skäggiga hårdrockar kille och att jag inte är singel.

Jag får väl tänka mig att jag är på studiebesök på festen så blir det nog roligare….