DenTatueradeMamman

Vad fantastiskt det skulle vara, om jag just i denna stund kunde få lägga mig och läsa en bra bok. När jag sedan lägger ifrån mig boken så ser jag till min förtjusning att:

Alla golv är dammsugna och det är dammat överallt!

Vinterkläderna i hallen, ligger på sina förvaringsplatser i källaren!

Alla våra garderober är städade och allting är sorterat!

Kläderna är tvättade, vikta och ligger i sina lådor!

Det vore väl en underbar uppfinning det: Läs boken & få ditt hus städat.

Men eftersom inte denna magnifika bok inte finns, så kanske det hjälper om jag lägger mig på golvet, dunkar med armarna och grinar en stund.

Nehej, inte blev det städat av sig själv då heller.

Jag får väl sätta på någon bra cd och köra i gång då, vill ju gärna hinna med både restaurang med sambon och gå på spelning på kvällen innan den här lördagen är slut.

Eftersom jag kallar mig Den Tatuerade Mamman på den här sidan, så tänkte jag just i dag när det inte hänt något särskilt, ägna tiden till att visa en av mina tatueringar.

Som ni ser så är det ett hjärta, och jag kan ju säga att hade du frågat mig när jag var runt 20 år om jag ville tatuera ett hjärta så hade jag skrattat rått och sagt att jag minsann inte är någon hjärt person!

Det kan ju hända att det är ett typiskt ålderstecken när tatueringarna inte bara behöver vara snygga och sitta på en cool plats på kroppen, utan de ska betyda någonting också.

Vissa har tatuerat en inköpslista, många har gjort döskallar, fjärilar, tribalmönster och kinesiska drakar.

Men inte jag.

På mig sitter det ett hjärta på skuldran och jag är väldigt stolt över den för på hjärtat står det som betyder mest av allting för mig. Det som jag faktiskt älskar:

Mina barn, min familj, min släkt, mina vänner & mitt liv.

Om ni undrar varför den skäggige sambon inte står där, så kan jag meddela att han ingår i min familj.

Sen är det upp till betraktaren att fundera ut om hon/han passar in i min tatuering.

Ingen nämnd och ingen glömd liksom

Kanske hade jag fått den betald om jag skrivit dit kommunens namn och symbol också, det hade åtminstone gett pluspoäng hos min rektor.

Klicka på bilden så kan du läsa texten och riktigt studera det röda hjärtat på min rygg!

Jag var så enormt trött när jag kom hem ifrån jobbet i dag och inte fick jag någon sympati från sambon för han tyckte att han borde vara tröttare.

Det beror på hur man räknar orsaken till tröttheten och här min damer och herrar är de tävlande:

En mamma som blivit väckt av en dotter som ropar på nappen, fast bara en gång under denna natt.

Denna mamma var tvungen att kliva upp klockan 05.30, fast det är bara för att hon vill käka frukost och läsa DN i lugn och ro. ( Oj oj oj  vilket ålderstecken! J )

En mamma som blir förskollärare i förskoleklass mellan klockan 8.15-12.45 och är tvungen att vara pedagogisk, le och vara trevlig mot alla, fast det är ju roligt ändå….

Sen så var det planeringen också i flera timmar, fast det är ju också kul.

En mamma som tog en komptimma och slutade tidigare för att åka hem och säga:

- Jag är sååååå trött!

I den andra ringhörnan finns en skäggig sambo som har städat vårat jäkla garage som sett ut som ett bombnedslag, han har städat timme efter timme hela dagen och han har gjort att det ser fint ut igen!

Shit jag förlorade, han har förtjänat att vara tröttast.

Men det sa jag inte högt.

Jag utnyttjade i stället att det var torsdag och min träningsdag så jag stack i väg när de andra käkade middag.

Och som jag njöt av att sitta där själv och cykla medan min sambo fick plocka undan efter middagen och lägga tre åringen som har mycket egen vilja och kan allting själv.

Men det finns ju ett talesätt som säger: ” synden straffar sig själv”

Och kanske var det eller dålig karma som jag hade, jag upptäckte nämligen för sent att jag glömt handduken.

Det var bara till att torka sig med pappersservetter.

Nu när jag har blivit lite bloggskadad så tänkte jag att jag ju kunde ta ett kort med mobilen när jag torkade mig med pappersservetter.

Men jag sansade mig för nån måtta på konstiga bilder får det vara.

Jag var på teater med min minsta lilla tjej idag. Jag hade förväntat mig att hon skulle skratta och sitta där med tindrande ögon, men tydligen så ligger hennes humor på en annan nivå.

Det var en föreställning med en clown som gjorde sånt som clowner gör: missuppfattade allting som barnpubliken sa.

För det var många barn som ropade till clownen vad han skulle göra, fast min flicka var tyst. Hon hängde med i det han gjorde och nog log hon någon gång, men på slutet ville hon bara sitta i mitt knä och började till och med att gäspa.

Och jag förstår henne, för det var inte kul egentligen.

Men jag är väl inte den rätta att uttala mig om clowner, för jag har aldrig förstått varför de ska vara så roliga.

Det enda som jag tycker är underhållande med clowner är att titta på barnen som är publik, för vissa hänger med i allting som han säger och skrattar som galningar.

Och runt omkring så sitter vuxna och försöker gäspa i smyg, precis som jag gjorde.

Nej, den där clownen imponerade inte på mig, dessutom så visade han sitt rätta jag när föreställningen var slut och han verkade vara en riktig otrevlig surkart.

Han frågade mig om jag kunde skicka mina foton till honom, men sorry clownen det tänker jag inte göra, för du frågade på ett riktigt snorkigt sätt och det gillar inte jag.

Dottern visade stor människokännedom fast hon bara är tre och ett halvt år, för när clownen frågade om hon tyckte att det var roligt så sa hon:

-Nej!

Ha ha ha där fick han.

När jag satt i bilen på väg hem så tänkte jag en stund på John Wayne Gacy, den där seriemördaren i USA som jobbade som clown på sjukhus och sen när ingen såg mördade ett gäng tonårsgrabbar.

Det kan ju vara så att jag blivit lite påverkad i min syn på clowner sen jag såg filmen om Gacy, eller så är jag en sur gnällig tant som inte har den där skratta-åt folk-som ramlar-och-missuppfattar-saker genen.

Men vänta, jag har ju skrattat åt en clown! Jag minns det så väl för vi satt framför tvn och hela familjen skrattade åt den där clownen på cirkusen.

Och vi var alla förvånade efteråt för att han varit så rolig.

Hur gammal var jag? Ungefär 12 år skulle jag tro.

En gång på 37 år alltså, så den där genen finns hos mig den är bara väldigt väldigt liten.

Jag var och tränade på gymmet i dag och det var ju så himla bra för just då så visade de UR (utbildningsradion) repriser på tvn.

Jag har blivit ett stort fan av UR sen jag började cykla på de där träningscyklarna, jag måste nämligen kolla på tv medan jag tränar, annars skulle jag ge upp av uttråkning efter fem minuter.

Det är ju inte precis jättekul att sitta där och trampa, särskilt om man måste stirra rakt ut i luften och tvingas lyssna radio Rix. 

I dag så hann jag se två program av UR, det första var ett program om jobb.

De hade bland annat intervjuat ett par som hade en designerfirma tillsammans och de var dessutom småbarnsföräldrar. Jo då de hade sina drömjobb sa de båda två, men så började kvinnan berätta att det började bli lite för mycket nu:

De jobbade nämligen varje dag, hon hade sömnproblem, hjärtklappning, ibland svårt att hålla ihop en mening och avsluta den.

Han sa att han tyckte att de hade det okej, det var inte bara ett jobb utan en livsstil.

De hade inte riktigt samma uppfattning om hur det egentligen var.

Jag berättade att de var småbarnsföräldrar också va?

Hm, undrar vem det är i deras förhållande som blir väckt flera gånger per natt och vem som har mest ansvar över galonisar till dagis…..

Det andra programmet som jag såg handlade om hur ett barn blir till och det var intressant med bilder inifrån magen och sånt där.

Jag har aldrig vetat vilken oerhörd kamp de där små små spermierna går igenom för att befrukta ägget.

Vägen in till målet var ju hur omständlig som helst, med en massa hinder och dessutom så är den sträckan från den blivande pappan in till ägget, lika lång för dem som det är för oss från jordklotet och till månen.

Det är fakta som man kan briljera med, kanske inte om man ska ragga upp någon då, för jag kan tänka mig att det kanske får en att verka lite väl desperat. J

När jag såg programmet så mindes jag tydligt hur härligt det var att vara gravid…..

Och mina små bäbisar.

Nu är det ajöss med att vara liten, till och med treåringen tycker att hon är vuxen och kan göra allting själv.

Det är en aning sorgesamt att veta att jag aldrig kommer att gå där med magen i vädret igen.

Men det gäller att vara realist också, vi kan fasiken inte bygga fler rum nu!

Vi får ta hand om de vi har, så att våra egna ungar inte blir placerade på familjehem när de är tonåringar!

Nu hade det ju varit perfekt om jag i går kommit trallande genom dörren, med en inre glöd av glädje lysande ur ögonen och dansat fram till sambon och kysst honom passionerat mitt på köksgolvet medan alla barnen förtjusta ropade i kör: mamma är hemma!

Jag hade ju ändå sovit på hotell och varit borta mer än ett dygn.

Jag hade ju längtat och skickat fina sms till min snygge kille.

Men ack, jag följde ej det givna manuset för hur utvilade mammor bör bete sig.

Det första jag sa var:

-Men har du inte satt i gång diskmaskinen!

 Och denna föga romantiska replik följde därpå, någon minut, senare:

- Du har ju inte städat toaletten!

Tyvärr så fortsatte mitt gnäll i dag på morgonen, jag kunde inte hejda mig för det var som om ett vulkanutbrott var på väg och det mullrade i min kropp av vrede.

Den som fick stå i skottlinjen var sambon och jag visste att jag var orättvis.

Nu har jag en enorm tur för min bästa vän är en medial kvinna och jag bad henne om hjälp för att bli som vanligt igen.

Jag visste att ilskan hörde ihop med det som hände i onsdags och egentligen inte handlade om honom och mig.

Tur för mig att jag har en vän som kan ge mig bästa medicinen!

Jag lade mig på hennes säng och hon höll sina händer över min kropp. Hon tryckte mot njurarna och jag kände mig som om jag var en pet flaska som hon tryckte ihop på mitten, huvudet kändes fullt av tryck.

När hon ger mig healing så får jag verkligen känslan av att det är vätska som rör sig inuti min kropp, som en tidvattensvåg. När hon höll sina händer över hjärtat så känns det som om hjärtat svällde och blev varmt och stort.

Det är svårt att beskriva, men jag vet att det fungerar för hon har gjort det på mig förut.

Nu kan jag inte säga att jag är helt utan ilska, för det har inte dykt upp något som jag skulle kunna bli arg över.

Sambon hade nämligen tagit med sig alla ungarna och åkt till närmaste byn för där tränade RONALDINIO på deras fotbollsplan!

Nu snackar vi en liten by, mitt i ingenting och där tränar Brassarna fotboll just nu.

Och jag är hemma själv och känner mig lite såsig i skallen fortfarande.

Jag lägger mig och sover lite…. J

Jag tycker så mycket om att äta frukost buffé, jag kan med lätthet säga att I loooove it ni vet på det där storslagna amerikanska sättet.

Jag skulle kunna klämma i mig hur mycket som helst, om inte all mat och godis från i går tagit upp så pass stor plats i magen fortfarande…

Och allt ska blandas: i med fruktcocktail, fil, russin, nötter och flingor i samma skål.

På mackorna så har jag gärna skinka och äggröra, det kan bli lite knepigt att bita utan att äggröran trillar av och att jag säkert inte ser så snygg ut när jag pular in jättemackan-Allan i munnen, men det struntar jag i.

Den här morgonen så behövde jag ju inte ta hänsyn till någon heller, för vid mitt bord så fanns bara Tove som sällskap, och det var ju helt perfekt, för jag kunde äta och läsa utan att prata.

Det är ännu en sak som jag uppskattar på mornarna.

När jag sover på hotell så måste jag äta frukost skapligt tidigt för att kunna utnyttja tiden maximalt innan det är dags att checka ut.

Så jag klämde in fötterna i de högklackade skorna än en gång och gick runt ett tag, det kändes inte så skönt kan jag säga, men vad kunde jag göra? Nummer 37 var ju så stora att de glappade när jag gick och jag vill ju helst att skorna ska sitta kvar på fötterna.

Så jag fick gå med storlek 36 och nog klämde de åt om fötterna ordentligt, jag fick en känsla av att vara en kinesisk dam med lindade fötter.

Men expediten sa att man går ut dem och dessutom så kan det ju hjälpa om jag tar av mig strumporna och har bara nylonstrumpor på J

Att Internet på datorn inte fungerade längre för mina gratis 8 timmar på nätet hade gått ut, det var bara ett stort plus. Tiden går så fort när jag surfar och jag ville suga på minuterarna som på en hård halstablett.

Jag badade och läste, läste och sov i stället och checkade ut prick klockan 12.

Det hade ju varit bra härligt att bara stanna kvar, ligga i sängen och läsa sedan gå ner och äta en fin middag.

Aldrig städa eller diska, det låter som paradiset.

Men det gick inte, för jag började längta hem efter alla ungar och min långhåriga skäggige  sambo.

Mitt liv som jag har nu, det är ju faktiskt det liv som jag vill leva.

Vi hade inte haft råd heller, vi hade ruinerat oss på mobilräkningar för jäklar vad vi har skickat sms.

Klickar man på min frukost bild så blir den större och ni kan bättre se den mumsiga frukosten!

Här har ni en som är på semester!

Jag har åkt bil i en timme och ändå känns det som om jag är utomlands, det finns nämligen saker som är nästan säkra tecken på att jag är det:

Folk här pratar konstigt, visserligen så pratar de vanlig svenska men de har en dialekt som gör att det låter som om de sjunger lite grann.

Jag är rätt kass på att riktigt förstå olika dialekter,men där har jag en stor fördel som gör att jag inte alls verkar korkad, utan att det är lite synd om mig:

Jo men jag har ju tinitus förstår ni och det låter piiiiip i en hög tonart i min skalle, så människor som jag inte riktigt förstår, pratar såklart i ett tonläge på samma frekvens som mitt pip.

Ett annat tecken på att jag skulle kunna vara utomlands är att jag har handlat en massa kläder för ingenting, i och för sig så berodde det på att jag hade presentkort på H&M, men jag snackar ju om känslan…

Jag bor på hotell och jag sitter nu och käkar godis, det är något jag knappast gör när jag är hemma för jag är ju en pointsräknare av gammal vana.

På min säng så låg det en liten mint chokladkaka och det är väl utomland om nåt.

Det står städerskans namn på lappen och det skulle man kunna uttala franskt eller engelskt: Caroline.

Jag har dessutom köpt högklackade skor och det brukar jag bara göra när jag är i Tyskland, nu sitter jag här och försöker töja ut dem. Jag tränar på att gå i dem också, för träna det behövs och här är det ingen som ser mig.

Jag är här själv, på ett hotellrum och sitter vid min dator.

Sen ska jag äta 2 rätters middag, läsa och bada.

Jag var tvungen att ta semester från allting där hemma för annars hade jag brakat ihop.

Tungt, men nu känns det bra.

Jag hade sparat pengar för att göra något kul för mig själv och dem spenderar jag nu.

870 spänn kostar det att vara här, inkl  två rätters middag & frukost buffé.

Ett dygn av lyx.

I morgon åker jag hem och orkar vara mamma ett tag till.

Ps. Jag har världens bästa sambo som skickade iväg mig trots att alla 7 ungar var hemma och att hans morsa skulle komma och sova över.

Klura utmanade mig att skriva sex konstiga saker om mig själv, jag skriver om mig men jag skickar inte vidare någon utmaning.

Varför jag inte gör det?

Jag vet inte vem jag ska fråga, jag har ju inte varit här ute i luften så länge…

1: När jag var liten så fastnade jag med näsan i en bilruta och har efter det ett litet ärr på höger sida på min näsa.

2: Jag har haft tinitus sen jag var 12 år och varje gång jag är på konsert så stoppar jag toalettpapper i mina öron, det har visat sig vara en riktig killmagnet för det är många som genom årens lopp har frågat varför jag har toa papper i öronen.

3: Jag sover alltid med öronproppar i för att jag inte står ut med ljud när jag sover. För att slippa höra mina egna andetag så ligger jag med huvudet som i en hamburgare, kuddarna är brödet. Det gör att mitt huvud är helt uppfyllt av piiiiip när jag ska sova på grund av min tinitus.

4: Jag har bott i London, där sov jag i Hyde Park i en vecka och så månader i en ockuperad lägenhet. Jag sålde Big Issue , en tidning för hemlösa, och var med i en reklamfilm där jag var en typisk engelsk hemlös ungdom.

5: Jag är rätt bra på att ljuga om knäppa saker: jag har lurat i folk att det finns huggbananer som kan bitas ute i gräsmattor. Att tjejers ögonfransar mjuknar när de kommer upp i tonåren och ligger som en gardin framför ögonen, det är därför vi sminkar oss. Att balkongen som mina föräldrar byggde var en fågelholk och att vi skulle ha strutsar boende i den. Att när vi bytte brädor på vårat hus så skulle vi lägga dem i resväskor och flytta till Arabien och där bygga upp huset igen.Jättekorkade saker men folk gick på dem hela tiden.

6: Jag har under tre års tid haft för högt tryck på hjärnvätskan, jag hade ett tryck på 48 och man ska ha mellan 10 och 15. Jag fick då åka till sjukan var sjätte vecka och dra ut hjärnvätska genom ryggraden.Jag använde mig av min skada i tid och otid tex: om jag missade en lyra när vi spelade brännboll så sa jag att man inte kan ha så höga krav på mig för jag var ju hjärnskadad.Jag är frisk nu sen tre år.

I dag så var det en väldigt immig dag, det var som om jag gick omkring i en dimma av vatten utspädd mjölk och det var ju inte bra med tanke på att jag jobbade i min förskoleklass i dag.

Jag visste ju såklart att det var linserna som ställde till det. Men jag kunde ju inte göra ren dem för jag har ju inte en liten flaska linsvätska i fickan hela dagarna bara för utifall att…

Det var bara till att stå ut i den mjölkvita dimman.

Barnen tyckte att jag betedde mig bra konstigt då jag blinkade på ett energiskt sätt med jämna mellanrum, dessutom så var jag tvungen att titta nära på deras papper och vrida och vända på dem för att få in bilden i någon liten lucka i dimman.

Det var väl tur att jag var på jobbet och träffade nästan bara sexåringar hela dagen.

Det hade ju kunnat uppstå vissa flirt missförstånd med människor i min omgivning, för jag  var tvungen att blinka till rejält  då och då för att kunna se. J

Men var ändå ganska bra att det blev så här i dag för jag sov dåligt under natten och var väldigt trött.

Jag skyllde på kassa ögon och plockade ut komptimmar och åkte hem och sov.

På kvällen så tränade jag thaiboxning och jädrans vad jag tog i.

Jag slog slog och slog tills jag var helt slut.

Och skönt var det, för det behövdes verkligen i dag.